Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men äfven bland fiskarne finnes det lifligare och trögare
naturer. Några uppehålla sig i ett mera rörligt element,
andra i lugna vatten. Somliga göra långa resor, andra lemna
blott för kort tid sin födelseort, så att en lika fullkomlig och
utbildad rörelseapparat icke behöfdes hos alla.
I öfverensstämmelse med den underbara
ändamålsenlighetslag, som genomtränger hela naturen, finna vi derföre att de
fiskar, som genomirra vida sträckor af oceanen, äro försedda
med breda och starka fenor, medelst hvilka de kunna kämpa
emot mäktiga strömmar och vågor; under det dessa
hjelporganer visa sig svagare och mindre hos sådana, som bebo
floderna och de grundare vattnen.
Hos de ormlika fiskarne, der ryggraden genom hela
kroppen har en betydlig rörlighet och hjelpmedlet alltså var
mindre behöfligt, äro fenorna reducerade till en mera inskränkt
utvecklingsgrad. Hos hafsormen (Ophisurus serpens), en i
Medelhafvet förekommande murænaform, som blifver armstjock,
uppnår en längd af fem till sex fot och har gulbrun rygg med
platinaglänsande buksida, saknas stjertfenan fullkomligt, och
hos den lille blinde nakne ålen (Apterichthys cæcus), som
äfvenledes bebor Medelhafvet, äro till och med alla fenor försvunna.
Hos hafsnättingarne, nejonögonen och linålarne förekomma
de äfvenledes blott i torftig utbildning.
För att underlätta fiskarnes stigande och fallande rörelser
i deras flytande element har naturen förlänat dem ett
egendomligt, med luft uppfyldt organ — simblåsan. Pressa de
tillsamman den i denna märkvärdiga reservoir innehållna gasen,
så tilltager kroppens specifika vigt, hvarföre de då sjunka ned
till ett större djup. Upphäfva de deremot muskeltrycket, så
utvidgar sig blåsan ånyo genom luftens egen elasticitet,
kroppen blifver nu lättare och höjer sig utan ansträngning till ett
högre vattenlager. Ofta kan till och med den ena ändan af
simblåsan vara hopdragen eller utvidgad, utan att den andra
deltager deruti, eller också kan den sednare lida en motsatt
förändring, hvarigenom djurets tyngdpunkt måste ändra läge
— en inrättning, som naturligtvis underlättar dess rörlighet åt
olika rigtningar. Simblåsans storlek är alltid lämpad efter
behofvet. Hos flygfiskarne, som företrädesvis äro i behof af en
mera lätt mage, har den ett enormt omfång, så att den i
utvidgadt tillstånd uppfyller nästan hela bukhålan. Hos råckorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
