Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klippkant, så stannar hon ett ögonblick framför afgrunden,
öfvervinner sedan ofta sin fruktan för den förföljande menniskan
och återvänder pilsnabbt samma väg hon kommit. Om
jägaren icke har en särdeles lycklig och säker position, hinner han
knappast kasta sig raklång på marken och trycka sig fast emot
klippan, innan alpgeten i flygande språng ilar förbi honom.
När djuret jagas ned öfver en nästan lodrät klippvägg och
icke har tillfälle att uppnå ett knytnäfsstort utsprång för att
åtminstone genom en momentan anstöt mildra fallets
häftighet, så gifver det sig dock utför branten och det med
tillbakaböjdt hufvud och hals och med kroppens tyngd hvilande på
bakbenen, som då skarpt skrapa emot klippan och sålunda i
möjligaste mån hejda fallets hastighet. Ja, djurets
sinnesnärvaro är så stor, att om det ännu under sjelfva nedstörtandet
märker ett räddande utsprång, det då under fallet ror och
arbetar med kropp och fötter för att uppnå detta och sålunda
under sjelfva farten beskrifver en krokig linea. "Här finnes
det", säger Tschudi, af hvilken jag lånar denna korta
beskrifning, "i sanning under, om hvilka de lärde naturforskarne och
det hemmasittande publikum ej hafva någon aning."
Om stenbockens oerhörda muskelkraft kan man knappt
göra sig en föreställning. Utan försprång flyga dessa stolta,
ståtliga djur upp för en tolf, femton fot hög klippa och hålla
sig hela sekunder på nästan lodräta ytor. På den smala
kanten af en dörr stå de till och med fullkomligt stadigt och
säkert. En ung tam stenbock hoppar utan försprång upp på en
fullvuxen karls hufvud och står säkert. En sprang uppför en
lodrät mur, på hvilken ej fanns några andra hållpunkter än
de skrofliga, på murbruk blottade ställena.
Hos haren, hvilken löper i språng eller satser med en
snabbhet, som blifvit ett ordspråk, äro bakbenen nästan två
gånger så långa som de främre; men hos springråttorna, den
capske springharen och i särdeles hög grad hos känguruhn är
olikheten uti de bakre och främre extremiteternas utbildning
ännu vida betydligare, så att de sednare till följd af sin
litenhet äro helt och hållet uteslutna från den snabbare
lokomotionen, hvilken fastmer väsendtligen verkställes språngvis genom
de väldiga bakbenen.
Huru förträffligt dessa äro inrättade till att kasta kroppen
framåt, finner man redan deraf att den kaninstore capske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
