Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
springharen gör tjugo till trettio fot långa språng, att
springråttan knappt kan upphinnas af en häst och att
jättekänguruhn trots sin tyngd af 220 skålpund genom sina väldiga,
blixtsnabbt på hvarandra följande språng snart lemnar den
flämtande vindthunden efter sig. Man kan lätt tänka sig, hvilken
förvåning ett så märkvärdigt bildadt djur med så märkvärdigt
rörelsesätt skulle uppväcka hos Cooks kamrater, när de år
1770 först upptäckte det på Nya Syd-Wales. Trots det i
ögonen fallande missförhållandet mellan den breda, starka
bakdelen och den lilla framdelen af kroppen är känguruhn dock
alldeles icke något fult djur. Ansigtsuttrycket är vänligt, ögat
täflar i glans och mildhet med den mångbeprisade gazellens
och den väl proportionerade halsen uppbär det lilla hufvudet
med lätthet och behag.
Då känguruhn betar, hvilar den äfven på sina små
framtassar och afbiter gräset i böjd ställning, hvarvid han sakta
hoppar omkring på marken; men vid ringaste rädsla reser han
sig genast upp på bakbenen och ilar bort med pilsnabb fart
språng på språng.
Huru olika är deremot ej trögdjurets byggnad, der all
kraft ligger uti de långa, muskulösa frambenen, under det de
korta bakbenen blott äro svagt och torftigt utbildade! Ser
man djuret tillfälligtvis ligga på marken, der det med den
yttersta ansträngning, tunga andedrag och jämmerlig möda knappt
tillryggalägger några fot på en half dag, så skulle man kunna
anse det för det värnlösaste och olyckligaste af alla djur, för
ett misstag af den skapande kraften; men betraktar man det
i träden, dess egentliga hem och det verkliga fältet för dess
verksamhet, så kommer man snart på helt andra tankar och
finner, att dess rörelseorganer äro fullt lika ändamålsenligt
byggda för dess egendomliga lefnadssätt som den springande
kängururnas, den gräfvande mullvadens, den simmande skälens
eller den flygande flädermusens. Ty dessa långa, på marken
så otympliga framben med sina mäktiga, inåt krökta klor egna
sig särdeles förträffligt till att omfatta grenarne, på hvilka
sengångaren såsom ett fullkomligt träddjur tillbringar hela sitt lif,
ätande, hvilande, sofvande och klängande med ryggen nedåt.
När trögdjuret vill anträda en vandring, utsträcker det den ena
framfoten så långt som möjligt, flyttar sedan den andra till
samma ställe och drager dervid efter sig de korta bakbenen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
