Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefva. Med nöje åser man det lilla täcka, lifliga djuret, när
det med hjelp af sina krokiga, spetsiga klor som en katt
hurtigt klättrar upp för trädstammarne, hoppar från det ena
trädet till det andra och understundom från betydlig höjd ner på
marken, derefter springer ett stycke och sedan blixtsnabbt på
en annan trädstam upprepar samma manöver.
Så har skaparen bestämt däggdjur af de mest skiljda
former till att lefva i träd och likväl utrustat hvart och ett så
ändamålsenligt, att det i sitt slag kan anses för ett
oöfverträffligt mästerstycke. Uti de tropiska skogarnes blad,
isynnerhet cecropia- och bombaxarternas löf, hvaraf trögdjuret
företrädesvis lefver, finner det alltid en så riklig tillgång på föda,
att det ej behöfver någon stor rörlighet, utan rätt väl kan
umbära förmågan att hoppa och i snabbaste lopp genomvandra
urskogen. Frukterna på våra skogsträd äro deremot mera
tunnsådda och deras uppträdande inskränkt till en bestämd tid. De
af dem lefvande aporna och ekorrarne måste derföre äfven vara
begåfvade med en större rörlighet, för att kunna på ett annat
ställe uppsöka den i en trakt bristande födan.
Lefnadssättet och byggnaden, behofvet och förmågan att
tillfredsställa detsamma stå derföre här liksom öfverallt i den
noggrannaste öfverensstämmelse med hvarandra. Träden passa
för djuren och djuren för träden. Den klättrande unau, den
hoppande apan och den muntre ekorren, så olika de än äro,
visa oss dock alla att en harmonisk grundidé förenar skogen
och dess invånare.
Äfven i afseende på sål- och tåbildningen finna vi
öfverallt samma ändamålsenlighet. Hos alla krafsande och
gräfvande däggdjur äro, såsom vi redan ofvanför anmärkt, tårna
allt efter behofvet försedda med mer eller mindre starka klor,
hvilka derjemte äfven ofta tjena dem till vapen, men som
sådana företrädesvis framträda hos det mordlystna kattslägtet.
På det att här deras skärpa ej skall taga någon skada genom
trampningen på marken, blifva tårna, så länge klorna ej skola
begagnas, så böjda, att den första falangen är rigtad framåt
och uppåt, den andra framåt och nedåt, men nagelstycket åter
rakt uppåt. Ledgångarnes form, så väl som elastiska band
tjena till att med beqvämlighet bibehålla denna ställning,
under det att särskilda muskler i ögonblicket af klornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
