Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vaktaren gaf honom vatten; dermed tog han nu snabeln alldeles
full och öfversprutade till åskådarnes stora förnöjelse den
elegant klädde herren helt oförmodadt från hufvudet till fötterna.
En målare i Versailles, som ville afrita den dervarande
elefanten i den ställning han innehade, då han lyftade upp
snabeln och öppnade munnen, gick det ej heller bättre. För
att verkställa detta, kastade en betjent nötter i munnen på
elefanten, men dref ofta blott gyckel med honom. Deröfver
blef elefanten i hög grad förtörnad, fyllde sin snabel med
vatten och öfversprutade målaren så dermed, att han icke blott
fick ett fullständigt duschbad, utan äfven hela sin målning
totalt förstörd.
I Cassel försummade en gång en elefantväktare att i
rättan tid gifva djuret föda, hvaröfver detta till den grad
förtörnades, att det slet sig löst, med våld hemtade sitt foder i
närheten, bar alla väktarens tillhörigheter, klädesplagg och
sängkläder i ett hörn af sitt stall, lät sin urin och orenlighet
derpå och slutligen trampade allt i stycken. Visserligen ej något
vackert karaktersdrag — men vi få dock ej fälla någon alltför
hård dom deröfver, innan äfven vi ur våra hjertan aflägsnat
alla spår af vrede och hämndlystnad.
Vid de arbeten, som de förrätta, visa elefanterna icke blott
en förvånande kraft, utan äfven en icke mindre beundransvärd
skarpsinnighet. Så användas de på Ceylon till uppstaplande
af timmer, och der ser man dem hela timmar lägga den ena
bjelken på den andra, nästan utan att uppsyningsmannen
behöfver säga ett ord eller gifva dem en vink. Två elefanter,
som på detta sätt användes vid statens varf i Colombo, voro
så vana vid sitt arbete, att de kunde förrätta detsamma ytterst
noggrant och med stor raskhet, liksom om menniskohänder
varit verksamma dervid. När stapeln hade uppnått en viss
höjd och de ej mera med förenade krafter voro i stånd att
upplyfta ett tungt ebenholzblock derpå, så hade man lärt dem
att mot timmerhögen lägga två bjelkar, på hvilkas sluttande
yta de sedan sakta uppvältrade och regelrätt ordnade de öfriga
blocken.
När sir Emerson Tennent en afton red igenom ett
skogssnår i närheten af staden Kandy, hörde han ett hest,
missbelåtet rytande, som flera gånger upprepades och försatte hans
häst i en viss oro. En böjning af vägen förklarade snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
