Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - II. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
land och min snälla gumma och Anna-Lisa och lille-Lars! I
detta hål skall jag dö som en fisk i en sump.
Den gode kaptenen var riktigt melankolisk och det var icke
långt ifrån att tårarna trängt ut ur hans vattenblå ögon.
Men då kom den uppfinningsrike Benranglet sin frodige
vän till hjälp.
— Lägg dig ned, Korv, raklång, på sidan, så ska vi försöka
att hala ut dig som ett barn ur sin moders sköte!
Och kapten Lars måste underkasta sig skymfen att bliva
utdragen som korken ur en butelj.
Huvudet gick det naturligtvis lätt att få ut. Värre blev det
med de feta axlarna. Kapten Lars pustade och svor. Sand och
grus fick han i mun och ögon och vännens knotiga, svettiga
och föga rena fingrar kändes icke behagliga kring haka och
nacke. Men det hjälpte ej. Ut skulle han. Och sedan
Benranglet tämligen omilt vridit och vänt på sin väns kroppshydda,
lyckades han hala ut honom till midjan. Då högg Hjelm in.
Var och en fattade kaptenen i armvecken, och med fart åkte
han ut, så att Benranglet och Hjelm i hastigheten drogo
baklänges och föllo omkull. Stjernstråhle skrattade av full hals
och även generalen log åt kaptenens vedermöda.
Kapten Lars reste sig purpurröd i ansiktet och kastade en
arg blick på Benranglet.
— Var det då alldeles nödvändigt att hala ut mig på detta
svinaktiga sätt?
— Utan tvivel, svarade denne. Ett sådant berg av ister som
du kan inte klämmas ut den vanliga vägen. Det måste rullas
och valkas först.
— Valka dej själv! brummade kapten Lars och vände sig
mulen bort.
På ängen utanför betade hästarna. Springande skyndade de
fem svenskarna dit för att kasta sig upp på dem och rida bort.
Men fienden hade redan upptäckt dem. Damerna fingo först
syn på de flyende och med gälla rop: »Där äro de! Där äro
de!» visade de männen på dem.
I samma nu sutto kavaljererna och trasriddarna på sina
hästar och jagade över fältet. De svenske hade nätt och jämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
