Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Efter att ha ridit genom en skog, passerat över ett vitt fält
av åkerjord, som tycktes ha legat i träda under många herrans
år samt vadat över en liten flod, kommo ryttarna fram på
förmiddagen i närheten av ett slott, som tillhörde en av
kavaljererna. Här hade dessa tillsammans med sina damer
tillbringat ett par glada veckor i sus och dus under jakter, festligheter
och väldiga dryckeslag, innan de bröto upp mot norr för att
stöta till Contis avdelning vid Garz. Men redan efter en dags
ritt hade de i värdshuset sammanträffat med de tre svenskarna,
vilket vållat ett litet avbrott i deras resa. Och nu beslöto de att
i glädjen över det lyckliga kapet tillbringa ännu några vackra
höstdagar på den gamla riddarborgen och med en ståtlig fest
fira den glänsande viktorian över de tre svenskarne. Vad det
skulle drickas... och dansas... och levas Barrabam! Natt
skulle göras till dag, dag till natt. Det skulle bli en riktig
sar-danapalisk fest. Och som en väldig avslutning på densamma
skulle följa Benranglets tortyr och brännande å båle. Damerna
klappade i sina små händer, och kavaljererna vredo upp
knävelborrarna vid tanken på de fröjder som väntade dem.
Benranglet hörde samtalen och glädjeutbrotten, där han red
i mitten av kavalkaden, och han förstod situationen. Den var
icke riktigt angenäm för honom. Ensam var han, långt in i
fiendeland, utan en kamrat vid sin sida, och utsikten till
räddning var mörk. Ett tag funderade han på att spränga leden och
så fängslad han var sätta av i vildaste karriär över diken och
fält och på så sätt söka undkomma men han insåg det
fåfänga i den planen. Eller också att försöka kuppen i samma
ögonblick, som man satt av på inre borggården. Men vart
skulle han ta vägen? Nedskjuten skulle han bli som en hund,
i bästa fall förskaffa sig ett farligt sår, som skulle taga hans
kraft och göra honom oduglig till strid. Nej bäst att invänta
det lämpliga tillfället. Försiktigt måste han gå till väga; och
kunde han icke med styrkans makt nå sitt mål, finge han
använda list. Måtte nu bara kavaljererna och riddarna och
soldaterna dricka och festa, så att ögonen blödde på dem, och de
tyngda av dryckjom och mat föllo sovande under bordet! Det
skulle kunna vara räddningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
