Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Snart syntes slottet höja sina tinnar Över trädtopparna. Det
ägdes nu av en av kavaljererna vid namn Gyllingkorn, riddare
von dem Lügen och tillhörande en gammal rovsläkt som i alla
tider levat av plundring och mord samt pl att utsuga sina
likar. Gyllingkorn hade förut tjänat som väpnare hos den förre
slottsherren, Albrecht, som varit en god och hederlig man, en
ädling, till vilken hela ortens befolkning såg upp som till sin
naturlige beskyddare. Men Albrecht var en frikostig och något
lättrogen herre. Och hur det nu gick till, lyckades Gyllingkorn
vid sin herres och välgörares död spela till sig slottet med dess
feta ängar och betesmarker, dess vackra kvarnar och fiskrika
strömmar i sina händer. Sönerna blevo fördrivna och irrade nu
omkring, somliga i främmande land, andra i hemtrakten,
sökande sitt bröd i främlingars tjänst. Men parvenyen
Gyllingkorn, riddare von dem Lügen, flyttade in i slottet, följd av
sina frillor och supbröder, och förde ett lustigt liv.
Det utgjordes egentligen av en gammal riddarborg med
tunga kullerstenar inmurade i valven och rostiga väderflöjlar
på tornen, men som nu blivit nödtorvtigt upputsad. På ena
sidan sträckte sig en djup vallgrav, där andmat och
vattenklöver frodades, och där tranor och vildänder varje vår
brukade slå ned några dagar för att vila sig på den långa färden
mot norden. På den andra brusade en liten flod, där foreller
hoppade bland stenarna, och på en kulle strax invid svängde
en väderkvarn sina vingar. Mot floden låg en liten trädgård,
och på andra sidan sträckte sig borggården, liksom denna och
slottet omgiven av höga murar.
Då vakten såg sin herre nalkas med stort följe, blåste han i
sitt horn, varpå väpnare skyndade till och fällde ned den
gnisslande vindbryggan. Muntert glammande sprängde sällskapet
över bryggan in på borggården. Sist kom Benranglet med
dyster uppsyn, följd av fyra ryttare.
Från alla håll skyndade pager, väpnare och stallpojkar till.
Kavaljerer och riddare sutto av, släppte hästarna fria och
sprungo artigt fram till damerna, som de hjälpte ur sadeln
genom att sätta handen under deras smala fötter. Så skyndade
hela sällskapet uppför trappan och visade sig strax åter ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
