Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
... Och jag var hungrig, och I gåven mig intet att äta. Och
jag var i fängelse, och I besökten mig icke. Saliga äro de
renhjärtade, säger jag eder. Saliga de barmhärtiga... Men haven
I varit renhjärtade; haven I varit barmhärtiga... I,
barmhärtiga! ... Ha, ha, ha!... I, förbannade uslingar, som endast
sitta på edra kassakistor och mumsa guld!
... Förbannelse över dig Magdeburg! Skön var du att skåda.
Dina parker voro doftande, dina hus praktfulla, dina kyrkor
höjde stolt sina armar mot skyn. Även dina jungfrur voro
sköna, dina ynglingar och män ståtliga... Men förbannelse
över dig! Förbannelse över dina krämare och drängar, över
dina fala kvinnor, över allt ditt guld!... Haver jag icke sagt
eder: Saliga äro de barmhärtiga? ... Lyckan skolen I söka...
Lyckan!... Förstår du det, du lumpna och horiska släkte? ...
Lyckan ligger icke i guld och silver. Icke i vackra hus och
kläder. Icke i dåraktigt rykte, icke i makt att förtrycka, icke
i kvinnogunst, icke i pengar!... Ingenting för pengar! Allt,
vad du får och giver för pengar smular sönder sig själv och
varder till mull... Men lyckan skolen I söka!... Lyckan att
älska, lyckan att giva!... Ha! Ha! Ha!...
— Vem kan det vara, som går där och sjunger? Somt låter
klokt, men somt galet, överspänt... Och så detta skärande
hånskratt, som han höjer gång efter annan... Vet ni vem
det är? frågade Benranglet en av borgarna.
— Det är en eländig dåre, som hela Magdeburg brukat skoja
med. Han är tämligen oskadlig, men jag tycker ändå att sånt
folk borde hängas. De störa ens middagssömn med sitt eländiga
skrän, svarade borgaren.
Åter hördes rösten.
— Ve dig, Magdeburg! Nu brinner du! Brinner i helvetets
eld. Dina söner stekas, dina döttrar skändas, dina späda barn
kastas för svinen och hundarna ... Rätt åt dig, fala sköka!...
Och ditt guld rövas... Ha, ha, ha!... Ditt guld, varöver du
var så stolt... Det skramlar nu i rövares fickor, och slänges
för vinden... Ty vårföre sökten I icke lyckan medan tider
var? ... Lyckan skolen I söka ...
Hjelm satte händerna för öronen och lutade sig bakåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
