Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
— Jag orkar icke höra hans tal, mumlade han. .
— Lyckan skolen I söka ... Lyckan!...
Rösten dog bort i en susning.
— Varför ha de icke kunnat bränna den där dåren, då de
uslingarna dödat så mången god och hederlig rikeman?
yttrade den ene borgaren.
Benranglet vände på huvudet och såg på honom, men sade
intet.
Då det blivit natt, höllo de rådplägning om huru de skulle
kunna smyga sig ut ur staden. Stjernstråhle fick order att bege
sig ut och rekognoscera.
Han öppnade dörren försiktigt. Ingen människa syntes till.
Så kröp han sakta uppför vallen.
På andra sidan utbredde sig lägertälten, men ingen soldat
eller officer märktes. Endast några hjordar av får skymtade,
och en del hästar stodo bundna vid kärrorna. Alla, som kunde
bära en pamp, tycktes ha lupit in i staden för att plundra.
Magdeburg brann ännu med samma raseri. Mot nattblå
majhimmel lyste lågorna i hemsk prakt. Vart han än blickade:
åt Neustadt, åt Südenburg, åt flodsidan: överallt eld och rök.
Endast domkyrkan stod oberörd, likt en mörk jätte bland
dansande månälvor.
— Vägen är klar, sade han, då han åter krupit in i
källaren.
— Nå, framåt då! yttrade Benranglet och steg ut.
— Om vi blott kunde uppnå flodstranden! Då vore vi
räddade. Där hitta vi med säkerhet en båt, suckade en av
borgarna.
— Var du mans lugn! ... Men även om de skulle taga ditt
fega skinn, skadar det ej, brummade Benranglet.
Den lilla truppen begav sig i väg.
Först kröpo de försiktigt över den sluttande vallen. Så
smögo de sig en bit utefter den, och lyckades på ett ställe, där
tältraderna syntes tunnare än annorstädes, komma igenom utan
att upptäckas. Och så var man ute på fria fältet.
— Uff! steg en tacksamhetens suck upp från borgarens
bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
