- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
308

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308’

honom överbefälet i striden mot Gustav Adolf vore detsamma
som att utsätta sig för ett oundvikligt nederlag.

— Nå, kejsaren må taga vilken som helst efter Tilly, det rör
mig inte.

Wallenstein gick några steg fram och tillbaka på golvet. Så
satte han sig i länstolen och bjöd med en gest greven att slå
sig ned i en liknande.

Greven betraktade förstulet Wallenstein. Det var liksom om
han i hans drag sökte läsa någon förhoppning om en gynnsam
utgång av det uppdrag han erhållit. Men hertigens ansikte var
lika strängt och dystert som vanligt.

— Jag har kommit, återtog greven samtalet, i uppdrag . . .

— Från kejsaren?

— Ja.

— Nå, vad önskar han?

— Kejsaren har givit mig i uppdrag att anhålla hos ers
höghet att ni ville giva tillåtelse till öppnandet av
underhandlingar i och för ers höghets återtagande av överbefälet.

— Vad, skulle jag återtaga överbefälet? utropade
Wallenstein med sin sträva, liksom kraxande stämma och med
bistert rynkade ögonbryn.

— Jag tror att detta är min herre kejsarens högsta önskan.

— Ni skämtar, greve von Questenberg.

— Jag har aldrig varit allvarligare, ers höghet.

— Men har ni då glömt att kejsaren en gång fråntagit mig
det? Att han skändligt avskedat mig?

— Tänk icke därpå, ers höghet. Det skedde för övrigt helt
och hållet mot kejsarens vilja.

— Mot hans vilja? ...

— Ja, det var kurfurstarna som tvingade honom därtill.

— Jag vet. I synnerhet den där intrigmakaren Maximilian.
Men vad behövde kejsaren rätta sig efter dem.

— Han kunde icke undvara deras hjälp.

— Icke undvara deras hjälp. Hur löjligt! Han hade min.

— Han ansåg väl att han måste gå in på deras önskningar.
För övrigt tillhör det icke mig, hans minister, att kritisera min
herre kejsarens handlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free