Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309’
— Ni må anse det tillhöra er eller ej, men jag, hertigen av
Friedland och Mecklenburg, greve von Wallenstein, jag
kritiserar dem så mycket jag behagar. Kejsaren har en gång
avskedat mig och nu må han söka sig en annan överbefälhavare.
— Kejsaren har givit mig i uppdrag att uttrycka sitt
beklagande av det skedda. Men han hoppas dock att icke ers
höghet nu övergiver honom i hans svåra nöd.
Ett diaboliskt leende krusade Wallensteins läppar.
— Jag tjänar aldrig mer kejsaren. Jag vore väl värd att i
evighet utskrattas, om jag nu åtoge mig att gottgöra alla Tillys
och Maximilians begångna fel.
— Men betänk ers höghet att det gäller hela romerska rikets
räddning.
— Måtte alla avgrundens andar få makt med mig, om jag
någonsin mer tjänar det otacksamma kejserliga huset, utbrast
Wallenstein häftigt.
— Men ers höghet...
— För övrigt börjar jag bli gammal. Jag trivs här på mitt
slott. Jag längtar efter ro och att i ensamhet begrunda det
förflutna och med stjärnornas hjälp söka utforska det
tillkommande. Lyckan som följt mig ständigt, är dock
obeständig och skulle den svika mig, bleve endast följden att
kejsaren ännu en gång avskedade mig ...
Greve von Questenberg gjorde en rörelse för att avbryta,
men Wallenstein fortsatte:
— Jo, var övertygad därom, greve. Kejsaren skulle än en
gång avskeda mig och detta naturligtvis snarare i händelse av
en lycklig än en olycklig utgång. Och för något sådant vill jag
ej utsätta mig. Dessutom plågar mig gikten mycket och gör
mig otjänlig att företaga både resor och krigsrörelser. Säg
kejsaren det, att jag under inga omständigheter kan bevilja hans
anhållan.
Greve von Questenberg satt tyst. Hans ansikte var dystert.
Han visste huru ivrigt kejsaren önskade att Wallenstein skulle
återtaga överbefälet och greven vågade icke återvända med
ett rent avslag. Det vore detsamma som att helt och hållet ha
misslyckas i sitt uppdrag och utsätta sig för kejsarens fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
