Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314’
kurfurstarnas anspråk och intriger. Jag skall veta att kuva
dem, mycket hårdare, mycket hänsynslösare än jag gjorde före
det där mötet i Regensburg. Dessa slavsjälar, dessa eländiga
krypdjur, dessa ryggkrumbuktande hovmän, de skola få känna
gisslet på sina mjuka ryggar! I synnerhet Maximilian. Vad är
han mot mig! Jag skulle nästan kunna tilltro den karlen nog
dumhet att anse sig stå över mig, därför att han äger så kallade
äldre anor i adelskap. Det finns intet annat adelskap än det
snillet giver. Detta är det enda, varpå människan kan berättiga
sina anspråk att finnas till på denna lilla jorden. Men vad har
en kurfurst Maximilian, en kejsar Ferdinand den svage här att
göra? Intet. Vad äro de? Flarn, som stormvinden bortsopar;
strån, som den flammande elden förtär. Men jag är
stormvinden, jag är elden, vars flammor omvärva jorden, jag, Albrecht
von Wallenstein, herzog von Friedland und Mecklenburg, för
vilkens livsmål gynnsamt stämda planeter välva sina banor.
Men om jag nu beviljar kejsarens anhållan och återtager
överbefälet, ehuru jag svurit att aldrig mer tjäna det kejserliga
huset, då ser det ju ut som om jag glömt skymfen i
Regensburg, som om jag med ödmjukt sinne är glad att åter vara i
kejsarens nåd, det ser ut som om jag förödmjukade mig. Jag,
Wallenstein, förödmjuka mig! Aldrig. Jag gör det ej heller;
men man skall säga så. Jag tjänar en herre i alla fall, och till
vilkas förmån? Mina fienders. Det är kurfurstarnas länder jag
i första rummet kommer att skydda. Och främst Maximilians,
min dödsfiendes. Gustav Adolf har övergått Lech. Han har
bemäktigat sig nästan hela Bayern. Maximilian befinner sig i
det svåraste läge. Kurfurstkronan vacklar på hans huvud. Han
vet icke hur han säkert skall fästa den. Och nu vill man att
jag skall hjälpa den, genom vilkens intriger jag en gång
avskedades, att bibehålla sin krona! Man vill att jag skall skydda
hans land. Skall ingå förbund med honom. Aldrig! Jag kan
icke förmå mig därtill. Även om det skulle gagna mina planer.
Jag kan icke ett ögonblick ge mig sken av att tåligt fördraga
kurfurstarnas intriger. Med kejsaren är det en annan sak. För
honom kan jag väl förställa mig och hyckla vänskap, men icke
för kurfurstarna. De stå allt för lågt under mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
