Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315’
Och dock vore det till min egen fördel. Jag skulle sannolikt
lättare nå mitt mål att störta kejsaren och själv bestiga tronen
på den vägen. Och sedan skulle kurfurstarna och i synnerhet
Maximilian dubbelt hårdare få känna styrkan av min makt.
Men det bjuder mig emot. Ej ens för en så kort tid vill jag
giva mig skenet att förödmjuka mig under dem. Jag kan ej
tvinga mig därtill.
Men om jag icke beslutar mig för denna utvägen, måste jag
taga den andra: förbund med Gustav Adolf. Jag vet att han
önskar det. Ah, att få hertigen av Friedland till vän och
bundsförvant är en alltför stor lycka för att visa den ifrån sig!...
Svenske kungen befinner sig, trots segern vid Breitenfeld och
det lysande vinterkvarteret i Mainz likväl i stora svårigheter.
Ju längre åt söder han tränger fram, dess svårare blir det att
uppehålla förbindelsen med östersjökusten. Han har icke folk
tillräckligt; hans lilla land är fattigt, och han vet icke när han
kan få slut på detta krig, som han börjat... varför? För
någonting så dåraktigt som en troslära. Hur löjligt! Vad angår
det honom om det finns protestanter eller katoliker i Tyskland
och vilka av dem som ha makten? Huvudsaken är att ha
makten över dem båda två. Och det skall jag veta att skaffa mig.
Genom att hjälpa svenske kungen mot kejsaren.
Säkerligen skall Gustav Adolf vara tacksam för detta
bistånd. Han behöver all den hjälp, han kan få. Polackerna och
ryssarna hota hans lands gränser och danskarna äro icke att
lita på. Ju förr han kan avsluta kriget, dess bättre för honom.
Men utan min hjälp skall det draga ut i åratal. Och sänder
han mig de tolvtusen man jag begärt, är jag genast färdig att
erbjuda den. Tod und Teuffel! Det är väl likgiltigt om dessa
soldater tjäna i hans eller min armé, då vi samarbeta. Men
jag måste ha dem för att börja upproret.
Och sedan vi väl besegrat kejsaren och kurfurstarna och
Gustav Adolf vill gripa segerns frukter... Då skall jag nog
anvisa honom hans rätta plats. Han skall krossas, kastas
tillbaka, tvingas att återvända till sitt snöiga land. Det får icke
finnas mer än en härskare i Tyskland och denne är jag, Al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
