Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycklig. Och jag ville gärna, att hon kände sig
trofast omhuldad här hos oss.»
»Har hon begått något fel på kontoret,» frågade
Dagmar ängsligt.
»Nej, det tror jag inte.»
»Hvad kan det vara! Det är så oroligt att ej
veta, hur man skall trösta, och Elsa Maria är så
sluten, att bon kanske ingenting säger. Dina
principer känner jag och ber dig ej förklara något, men
kan jag fråga henne?»
»Nej, det får ges som frivilligt förtroende, eller
också måste du låtsa om intet.»
»Det här är ju förfärligt!»
Dagmar såg på sin man med de stora, mörkblå
ögonen barnsligt uppspärrade som i fruktan för det
okända. I detsamma ringde det, kort och svagt, på
den elektriska knappen i tamburdörren. Mogens
kysste sin hustru, innan hon gled ur hans famn.
»Det är antagligen Elsa Maria,» sade han.
Det var så; hon kom strax därpå in i det
eleganta hvardagsrummet, där lamporna voro tända och
förfriskningar framsatta.
Dagmar fick henne placerad i en låg, mjuk stol
och tog hennes löfte att hon skulle stanna och
dricka te.
»Du får inte hvila dig så länge, ty du vill väl
hjälpa mig att bada barnen. På det sättet få
småttingarna ge sin älskade tant en liten öfversköljning
till afskedshälsning,» pratade hon gladt, »vi ska lägga
dem tidigt, så att vi tre stora sedan få en lugn stund
för oss själfva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
