Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En balftimme senare börjades den lifliga scenen
inne i badrummet; det var ett plaskande af knubbiga
små armar och ben, ett kvittrande af späda stämmor,
ett springande och hoppande, som gjorde alla samtal
omöjliga.
Först när barnen klädts i sina fotsida dräkter
och glada krupit upp i bäddarna, där »dadda,» deras
barnpiga, delade ut kakor och nötter åt dem för att
de badat snällt, erinrade Dagmar sig, att hon och
Elsa Maria borde få språkas vid ostörda, och hon
gaf »dadda» i uppdrag att söfva de små, sedan hon
läst den korta aftonbönen med dem.
Hon lade Elsa Marias arm under sin och drog
henne med sig in i boudoaren, ett förtjusande rum,
möbleradt i bräcklig rococostil med luftiga
volangprydda tyllgardiner för fönstret och öfver de
blekskära sidendraperierna vid dörrarna.
Ampeln var tänd i taket och gaf hela rummet
ett rosaskimmer, hvilket kom kärleksguden pä sin
piedestal att få något lefvande friskt och mjukt öfver
sin vackra gosskropp. Med ett skälmskt leende
riktade han pilen rakt mot soffan, där de båda unga
kvinnorna sutto.
»Du ser verkligen klen ut,» sade Dagmar
deltagande, »hur är det med dig, Essan? Jag är rädd
jag försummat dig en smula på sista tiden.»
»Nej, kära Dagmar, det har du visst inte.»
»Jo, det har jag nog, bara pysslat med mig
själf, men ser du, jag har inte heller varit kry, fast
— å, det är i alla fall så lyckligt — får jag ge dig
mitt stora, glada förtroende?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
