Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon lutade sig tätt intill väninnan och hviskade
några ord i hennes öra. Det kom ett uttryck af
rörande renhet och andakt öfver hennes vackra
ansikte under detta meddelande, och när hon sedan
lade sig tillbaka mot Mignonsoffans stöd, fortsatte
hon att tala med låg, vibrerande stämma:
»Du anar inte, hvad jag känner mig lycklig.
Jag, som älskar och beundrar Mogens öfver allt på
jorden, tycker att det är stolthet utan like i den
tanken, att hans egenskaper, hans utseende, hans
intelligens skall gä i arf till barnen, och det tror
jag sä visst, det gör. Jag häller så gränslöst
af honom, att det ej är möjligt annat. Vet du,
Essan, ibland är jag rädd, att jag fått för mycket
godt på min lott, men ögonblicket därefter säger jag
mig, att just ett sådant äktenskap som Mogens och
mitt rotfåster de bästa och sundaste elementerna i
den nya generationen. Vi kunna — utan allt
högmod, det förstår du nog! — kalla oss ’samfundets
stetter’. Jag tänker mig nämligen, att hemmets
jordmån är det viktigaste för att fostra ett kraftigt
släkte, tror du inte det?»
»Jo.»
»Du skulle höra Mogens tala om våra smås
framtid; det är som att läsa det härligaste
evangelium, och jag är så trygg för att de ej ska råka på
villovägar, de, som ha en sådan far. Han är som
deras försyn, vet du, och alltid tänker han på, hur
han bäst skall ställa det för dem. Jag brukar så
ofta säga till Mogens: ’Stackars de småttingar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
