Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 11. Spegels ord "Til Poesiens rättsinnige Elskare". Några grunddrag af hans estetiska åskådning och dess tillämpning på den episka dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Josef Helander.
ser befrämja poesiens lofvärda ändamål kräfdes i ännu högre grad
en allsidig och djupgående bildning. För egen del ställde Spegel
hvad han kunde åstadkomma såsom skald i direkt beroende af
tillgången på goda böcker och förberedande studier.
Senrenässansens olika vetenskapsgrenar, kyrkofädernas skrifter och antiken,
särskildt den romerska, voro outtömliga källor för diktarens behof.
Själf besatt han en rikedom på karaktäristiska personalnotiser och
ordstäf ur förflutna tider, som gaf hans framställning starkt
bindande auktoritet. Men han visar sig stundom väl medveten därom
genom onödigt många och vidlyftiga citat. Hans förmåga att
samla in material och i stor skala tillägna sig andras tänkesätt
har vuxit ut på bekostnad af kraften att själfständigt bearbeta
materialet och framdraga nya individuella synpunkter. Han delade
samtidens oryggliga förtroende för den grekiska och latinska
litteraturen och dess normgifvande värde. Dess tankedigra sentenser,
kraftuttryck och ordlekar lånade glans åt hans vältalighet, och dess
regler tillämpade han på det tekniska.
En kunskapskälla af annan art ägde Spegel i naturen och
det lefvande lifvet. Hans utpräglade verklighetssinne yppade sig
i rikedomen af begrepp och drastiska bilder ur världen rundt
omkring honom. Hågen att karaktärisera och gifva en för ögat
åskådlig bild, som med Stiernhielm, Lucidor och andra trädde in
i stormaktstidens litteratur, har Spegel utvecklat genom
själfständiga iakttagelser, men allt för ofta vållade den bristande
behärskningen en stil af alldaglig småförståndighet celler mot hvarandra
skärande effekter.
Den episkt-didaktiska poesien var för Spegel icke någon
hufvuduppgift, och han tillät sig aldrig att undanskjuta
ämbetsgöromålen, hvilka ålågo honom såsom plikt, för att tillfredsställa lusten
att dikta. Men genom att anvisa hvarje art af verksamhet sin
tid och sin bestämda plats fann biskopen många lediga stunder
för poctisk alstring, och, förklarar han, äfven om andra icke aktade
mödan och det goda uppsåtet med dessa lärda öfningar, var det
honom en samvetsro, att han icke onyttigt förspillt tiden utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
