Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
Han ble fattig, ble han. Vi såg ju varandra och
vi kunde ju gott träffas, det var inte fråga om det,
och aldrig i vårt liv var vi osams nån gång, men
det var ändå aldrig riktigt förtroligt. När fruntimmer
kommer emellan . .. Och så flytta han sen, långt bort.
Det är inte gott att veta, hur han har haft det.
Han säjer inte så många ord — fast han kan gott
säja ett skämt med ibland .. . Där går han för det
mesta hemma, på gången vid hasslehäcken. Ja, de
allra sista åren var han i Amerika förstås. De hade
en dotter, och hon var med honom därinne, men så
dog hon också...
Men han har fått det för hårt, jagu har han så,
han har fått det för hårt. Det har tatt för skarpt på
han, ska jag säja. Mintro han maktar inte mycket i
knäna...
Men jag har inte ro mer för denna gången med
Sven och hans bror. Kommer jag landsvägen fram,
alltid skall jag kasta en blick dit ner, om jag kan se
en bit av hans vita vägg bakom häckarna. Nu till
annat. Jag måste hålla mönstring med det nöd-
vändigaste först. »Min far och din far och deras
farar», allt det där måste jag ha tag i. Men lönar det
sig? Någonstans måste ändå vägen bli osynlig bakåt
för en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
