Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ett dussin bindare och binderskor stönade och skrat-
tade och rusade åstad för att följa honom.
Då var det ingen möjlighet för sammandragnings-
laget längre att hålla fältet rent, och gamle tröske-
mannen upphörde att svära och ställde sig helt kolugn
och rätade så gott han kunde på ryggen bland
nekerna, som vi på kiv tornat upp omkring honom,
samt lugnade sig med en pris.
»Nu får di minsjåkersten hjälpa voss, når di får
slut,» förklarade han.
För allt i världen — kalvarna! Dem hade vi
glömt. Nu bölade de därborta, en halv fjärdirigsväg
ifrån oss. Du eller jag? undrar storebror. Vi ville
båda, ty det var alltid en vila, och jag smiter i väg
till den där ängen — och långt om länge kommer
jag tillbaka just i det lyckliga ögonblick, då trettio
armar börja dra samman våra neker, så att vi knappast
få plats att vara med.
Därhemma vid stacken är det också nätt och jämnt
slut. Dragonen har lagt rapsseglet över toppen och
står och snusar nedanför, medan det sopas rent. Det
var rågen, som det kanske en tid sett mörkt ut med,
men nu var den fint och torrt bärgad och klar i
kärnan.
»Nu vidd en, att en får gott brö i år,» säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
