Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragonen. Han vet vad det betyder, ty han skal
tröska den med slagan och ha sina skäppor av den
och äta den, och det skulle vi alla, både vi och de
som skulle köpa sin råg hos oss, vilket alltsammans
var i förväg bestämt det ena året som det andra.
Detta var sommartonen 1
Och sen ha vi efterhösttonen, och vårtonen, men
säg mig, är det inte så med alla minnen, att de föra
dels utåt som bortdöende toner, ut mot horisonten,
ut i ödsligheten och tomma rymden omkring oss, eller
ut i oändligheten och den skumma aningen ; och dels
inåt, in i byn, in i stugan, in i människoklungan, in
till det fasta kompakta livet med saftig munterhet och
slit och ledsamheter. Sannerligen jag kan säga var
jag är mest hemma. Gudskelov för människoklungan
emellertid. Jag längtar att se den ordentligt och höra
om igen alla fåfänga ord som gå ur människors mun
och trycka näven på dem alla och känna det härliga
liv som var möda och bekymmer när det som bäst
var. Men tack ändå för var gång jag hörde livet eka
långt bort som en spröd klang i isen.
Men vad är det med mig och mitt? Andra vill
jag se, hela byn och socknen måste jag ha möte med.
För en tid sen kommer jag en söndagsmorgon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
