Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
skobottnar och flöjt och menuetter i fältlådan. Och
obrottsligt trogen sin gamla Katrina; tro inte att man
någonsin har sett ens mustaschdrabanterna snegla me-
nande mot orätt håll.
Med honom kommer man ju lätt in på vad faret
är, och under tiden står jag och tänker på honom
själv.
När han satt på sin nummerhäst var det minsann
icke fråga om menuett. Det blev intet småtripp. Första
året han kom åstad på den hästen var det för att
man icke haft tid att komma över någon bättre; han
fick ta den som en av rusthållarna ägde. Det var till
stor fröjd i hela gården, ty alla visste att det aldrig
funnits någon häst som stötte så, och det var den
dagen han med detsamma döptes till Skumpen. Han
såg liksom rent av knagglig ut, även när han stod
stilla. Nå, sen gick det då år efter år, och rytt-
mästarens ogillande blickar på Skumpen fingo snarare
ett uttryck av kärt igenkännande, och den fick till
ryttarens skonande ha sin kortgalopp ibland, när det
inte egentligen skulle vara så. Men Klippen red med
självkänsla sin kortgalopp, ty numera visste alla att
Skumpen på samma simpla bondmaner kunde hängiva
sig åt en annan rörelseform, nämligen karriärens 1 Där
blevo de efter, och den smälek Klippen led vid första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
