Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
karriären, då Skumpen tog ledningen för hela skva-
dronen och varken aktade tyglar eller svordomar, var
ändå blandad med en viss estim. Så tjente de samman
tretton år, men sista mönstringen måste Klipp be
för Skumpen, att han skulle få tjena nästa år med
som var Klipps sista. När Klipp för sista gången
kom hem och red upp för trappan, fick han ta en stor
sup i botten, innan han steg ur sadeln, gjorde därefter
de vanliga knixen med knäna för att sätta sig i skick
efter skakningarna och sade så de föga monumentala
orden: »Ja, nu ä de minsjel slut.»
Och därmed var det visst också ungefär slut med
alla gamla dragoner och utgamla nummerhästar, slut
med minnena av det livslånga kamratskapet med
nummer den och korpral den, och den gamle rytt-
mästaren och hela munderingen i rustkammaren.
Med honom kommer man som sagt lätt in på
vad faret är och vem som ligger i den graven och
i den.
Men stopp, jag har dem själv nu allesammans,
som de kommo vimlande fram från vägarna vid kyrke-
dags i gamla, gamla tider, när man inte räknade efter
tågtabellen och när det inte syntes några fruntimmers-
hattar på kyrkogången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
