Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Storemor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
gnolande på lagets tröstevisa: »och vad gör det i
alla fall om hundra år.» Däri låg, det bör jag kanske
tillägga, stallbrödernas och kungadyrkarnas hela lev-
nadskonst; ty du tror väl icke att långe Mats var så
förfärlig fruntimmerskarl som han lät första, när han
snodde sina långa smala mustascher! I varje ny
kulturansats — och i en uppvakningstid som den
ifrågavarande får du räkna med manga slags ansatser
och många kotterier med var sin — finns ett mo-
ment av pose eller, som vi kalla det, skryt, och sa ett
moment som är äkta, och det äkta i det här kulturlaget
var: sorglöshet, toddy och skarp knack — och sa
skarpskyttet förstås; inte för att Mats var sa styv
kanske som han tedde sig, när han hemma i sin kam-
mare gjorde kvint och kvart bade med sin bajonett
och sin sabel, men när han stack sabeln i skidan med
ett »jäklar i det», så trodde jag fullkomligt på honom
och tror ännu i dag att Matsarna skulle med fröjd
och mannamod gått i döden pa sin glada hundra-
årslära.
Det var nu en sak, men när Mats kom till nästa
hemmaväg, såg han den andre av mig omnämnde
friaren ute på sin klöverstubb, och för att ha nagon
glädje i förargelsen lagade han att även denne fick
veta vad som stundade — Per Siversson hette han, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
