Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen riktig vila i kakelugnsstolen, vare sig det nu
är sommar eller vinter, och ingen glädje i fönstret.
Där kommer den, där kommer den, Pernilla vill
gärna snacka med dem i alla fall, antingen hon är
ledsen eller glad, vare sig de äro blida eller vranga.
Alltid har hon tillreds ett muntert tilltal, eller åt-
minstone låter det muntert. En av hennes mun-
muskler hade bestämt aldrig fått klart för sig att
något ledsamt var på färde, utan när stackars Pernilla
skulle vara som mest allvarsam och inte visste nån
rad undan sitt betryck, så hade muskeln ändå sina
muntra ryck, alldeles som när en liten unge på golvet
fortsätter med sitt sen stora sorgen står i dörren.
Där kommer den, där kommer den . . .
Det är tydligen ingen öken som Pernilla bor i.
När hon kommer från byn, kan hon gå prostavägen,
om hon det vill, men snarare går hon stigen förbi
kyrkan, naturligtvis utmed en pilvall, och när den är
slut, kommer hon mitt på en annan pilvall. Då hoppar
hon över diket i hörnan, vilket icke misslyckats för
henne mer än en gång, står då på en väg, obottnad,
som går i öster och väster, bakom vägen en rad av
hus, bakom den raden en annan rad av hus, rätt
långt bakom förstås, och där bakom igen en tredje
rad hus, som hon inte kan se. Tvärsigenom alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
