Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuka kvinnan — när den brinnande takhalmen fallit
ner för dörrar och fönster och man äntligen såg
honom komma fram genom gaveln, som han måst
vräka ut, och han stod där och plockade i sitt hår..
Vid sådana tillfällen visade hans stora ögon ett verk-
ligen praktfullt spel och glödde liksom tindrande järn
av en gudomlig och glad styrka.
Det är klart att Kistena rår ibland. Fastän
Bertel gick med stora, vakna ögon på sin friaredag,
skall du icke tänka att han var sådan alltid. Han
kunde nog sova rätt bra pa sin soffa och madde
skönt av att Kistena regerade under tiden. Men så
hade han sina ryck ibland, när han ville vara med,
och drängarna märkte bara pa rösten, att kaptenen
själv övertagit kommandot. Det gick väl, Kistena
fann i sin tur det skönt. Lite slitning om var skåpet
skall stå, är ju inte så farlig — men när det blir
fråga om, var längan skall sta och var hela garden
skall stå, då blir det värre, och det är det Storemor
sitter och tänker på, när hon ser Kistena och Bertel
och deras långflätsflicka komma uppför kyrkogolvet.
Dock __ vad är sådant mot Pernillas tankar, när
hon går sina stigar hemåt och tar nyckeln fran bjalk-
huvudet utanför dörren och stiger in i sin stuga . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
