Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.«««»wn’.si’»:,’.:
:
232
men månsken då och då mellan molnen, och det klack till
i mig av förskräckelse när jag såg henne stå där, och
just i detsamma gick ett moln undan, så att hennes
ansikte låg fritt i månskenet. Hon såg mig icke
medan jag var mitt för, men det är väl från den
gången jag har hennes bleka, lugna anlete så klart
för mig och hennes fasta blick. Ty det fanns icke i
hennes öga ett stänk av vanvett eller ångest, blott
fast och klar sorg och så ett drag av något bittert
— men det är kanske just frågan. Var hon bitter
på någon, tvivlade hon på någon? Jag menar av dem
hon hållit av, ty de andra tror jag icke hon tänkte
på, i den stunden åtminstone.
Kanske vet jag nog ändå, att den där vackra
morgonen, som hon hade mig i handen, icke hörde
till hennes olyckliga tid. Nu minns jag det, så små-
ningom, bara jag aktar mig liksom när man vaknar
och håller på att minnas sin dröm. Eller hur mycket
får man tro på vad man tycker efter så långa tider?
Om jag nu t. ex, tycker mig kunna svära på, att
det var varmt och skönt i den fasta handen, och att
ansiktet icke hade så stora ögon då? Och hon hade
mig ute på en av de tjocka hyllegrenarna som låg
långt ut över vattnet, över det speglande vattnet —
och nu komma realiteterna också i minnet: vi voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
