Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
inne i trädgården vid ett körsbärsträd, och det skuile
aldrig ha skett, om det varit sen hennes bror fick
svärmor. Nej, det var under hennes goda tid, tyd-
ligen, och min hand kände rätt, när den nyss tyckte
att hennes själ var som en lycklig fågel.
Sen bodde hon ju där i huset utanför trädgårds-
hörnan, vid gatan, först med sin mor, sen ensam, sen
ännu mer ensam ...
Men behöver du egentligen veta vad hon var
olycklig för? Olyckor äro så tämligen desamma i
alla tider, och när livet var slut, var alltsammans
endast olika anledningar för en själ att lida på sitt
säregna sätt, och det är det sättet som betyder allt
och är det enda som är värt att veta om.
Pengar, pengar — helt säkert, men pengar är ju
icke allt, icke ens för den som varit rik. Och kärlek,
kärlek — men kärlek är icke heller allt. De stora
sorgeödena bero väl sällan pa bara det ena eller det
andra, utan på mycket olika som stöter ihop, och
mest på det, att något går förlorat som en människa
trott på; eller knappast ens det, ty det brukar med-
föra klarhet och sättning i sinnet, utan snarare att
något vill gå förlorat som hon ända icke kan lata bli
att tro på. Det är då som ögonen bli sådana som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
