Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
föreställt sig, att han nånsin skulle kunna vara det.
Men pass på — om han genom någon märkvärdig
skickelse kommit på bar backe, vad skulle en sådan
då kunnat företaga sigf Jag vet ingenting. Hellre än
att kasta sig i vimlet skulle han sitta passiv i ett
fattighus. Lyckligtvis så var det ju icke pengarna
som tröto i det huset, och därför hade Holger alltid
det nödtorftiga, även sedan han för socialismens skull
kommit i brytning med farfarsgubben, och sen hans
fantastiska äktenskap med en radikal svärmerska blivit
upplöst och hans kräfta hade begynt. Där han satt
på sista tiden passiv på sin egen trädgårdsbänk, var
han kanske blott ett nytt släktexemplar av samma
art som flickan, som gick där hemma i vår by.
Han var också lik henne i sitt slätrakade an-
sikte. Och ögat var i synnerhet lika hos dem båda,
som dammen utåt i oktober, när de varma dunsterna
äro borta, en dag när solen icke spelar och vattnet
ligger klart och blankt och blekt.
Men tänka hade han tid till, Holger.
Han hade ju sin estetik. Och du minns nog
redan från tidigare år, hur hans estetik gärna kom
in i teodicéernas tankegångar, ehuru han hos oss fann
så föga gensvar för dylika funderingar. Uppriktigt
sagt har jag aldrig vidare grubblat över var det onda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
