Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Religionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Och den mellersta dottern inne i stan och lärde sy . ..
tänkte bara på nöje och onytta ... elles så bevars,
den kan en ju snacka ett ord med ibland, hon ä snäll
på sitt vis. Och så den äldsta, den gifta — Spissen
bara slog ifrån sig. »Kommer ju körandes hem
ibland, hon och hennes man — det har en ingen
glädje av.»
Men han hade ju hemmanet, som sagt, och med
det beskedet fick han gå den gången.
Sven stod och såg efter honom och visste inte om
han skulle tycka synd om honom eller han skulle tycka
det var lika gott. Ty visserligen var Sven redo att
vara Spissens biktfader och ärlige förtrogne, men hålla
med honom hade han aldrig lovat. »Han är en vrång-
bark,» sade Sven för sig själv och lutade visst mest åt
att anse det vara lika gott. Men som Sven stod där
och tittade ut över det grådaskiga havet, kom han i
allehanda betraktelser och beslöt att gå in och läsa
postillan. Det gjorde han också utan dröjsmål och sade
inte ens ett ord till sin hustru, som han passerade vid
husknuten. Det var inte hans sed att utbyta tankar
med henne i onödan.
Men Spissen hade sitt hemman och sina dräng-
pojkar och pigan att se efter, när hon mjölkade, och
vagnmakarens höna att passa, och sina funderingar an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
