Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Religionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
gående möjligheten att ta från vagnmakaren en del av
den jord han byggt sitt hus på. Och fullt opp på alla
vis. Det var ett nöje att se honom, när han for fram i
sitt fnysande humör, och ingen må tro, att han gick och
hängde med huvudet var dag eller att han lät någon
kustenera sig. Och så dog ju änkan till slut!
En gång höll Spissen själv på att stryka med, och
det gick så långt, att han lät hämta kyrkoherden,
vilket skedde med stor stass. Den störste drängpojken
— ty sonen ville nog inte — fick klä sig så fin han
kunde och sätta ut bästa vagnen med två säten på och
allt beslaget på selarna, och det var allmän undran och
vördnad utmed hela vägen, där ekipaget for fram och
sen kom tillbaka med kyrkoherden i baksätet. Det var
så högtidligt som om man bedit i kyrkan för Spissen.
»Det är bara en storhed,» sa Sven Fiskare. Emellertid
kom kyrkoherden fort om igen, och det sades, att
varken vinet eller brödet kommit fram. Sven frågade
sen Spissen vad kyrkoherden sagt, men fick ingenting
veta. »Han gick in på privata ting som inte angår
nån,» förklarade Spissen, »så vi kom rakt inte överens.»
Sven nickade menande, men sade ingenting. Han ska-
kade alltid på huvudet, när han tänkte på Spissens
religion.
Om dylikt talade de för övrigt flera gånger, och
18. — Hemmabyarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
