Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- - " - - –......
7;5
PHILIPPOS (lägger sig på murlcunl,
•lag tror, naturen dock tar ut sitt kraf.
Philippos är ju också menniska,
Lik alla andra fjettrad utaf stoftet.
Hvarföre skulle jag då ej liksom
De andra njuta af den ljufva sömnen
Och drömma nu — tor sista gången kanske —
Den sköna dröm, som innan nästa morgon
Skall blifva verklighet: — O Hellas! Hellas!
(Somnav.)
HERMIONE (klädt! i en fältkappa, med en
otänd fackla i handen: utan
att se Philippos).
Han är ej qvar ! Förunderligt — jag mötte
Ju nyss den man, som följde honom hit.
Måhända något förefallit här:
Nej! Nej! Det är ej möjligt, att Philippos
Bland sina landsmän räknar fiender.
En sådan hjelte måste vara älskad.
(Sätter sig på en sten vid k|ilian.)
I vindar, svalken I mitt heta blod!
I blommor, döfven med er doft mitt sinne!
Hvi skulle friden blott en fläktig gäst
Uti mitt sinne bli: — Blott några måuhvarf
Tillbaka och jag var ett glädtigt barn,
Som jagade i yster lek och ras
Kring fält och kullar, sjungande i kapp
Med sädesåkerns barn, den arla lärkan.
Så kom en yngling, skön som (juden Phoibos,
Och talte till mig på ett språk, som förr
Jag aldrig hört. Jag blef så underlig
Till mods. Mitt hjerta ville qväfva mig
Med ängslan, och i nästa ögonblick
Det sprang af fröjd. Det Eros var som nu
Uti mitt sköte födts. Allt tycktes mig
Så nytt och underbart: violens doft
Hermione. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
