Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
En stackars vekling, som ej skydde medel
För att sin lusta tillfredsställa få,
Förtjente väl en neslig död med gift
Och ej för svärdshugg falla. Han var just.
En värdig son utaf det ruttna Hellas.
PHILIPPOS.
Hon var din dotter, och du sände henne
Att mörda mig; — må hennes blod dig dömma.
Hitåt, I männer, tagen fast den skurken !
KRITON.
Tillbaka, trälar! Ej en fri hellen
Sig låter bindas af barbarers händer.
Ja, yfs Philippos, af din seger; se,
Der ligger Hellas nu för dina fötter,
Ett lik bekransadt med den dystra apium.
Hvad vill du nu med henne? Ögat släckt,
Den friska kinden bleknad, — snart en"askhög
Elott återstår utaf det sköna tempel,
Der hennes höga själ sin boning haft.
Ja, fråssa nu utaf förgängelsen !
Ees sedan upp en byggnad uppå Hellas’
Ruiner och låt den mot himlen sträfva!
Det kommer dock en tid för dig, så visst
Som höge Gudar ännu skipa rätt,
Då den skall ramla. Kanske du förnummit
Om detta underbara folk, som säges
Ur oceanen stigit upp och nu
Yid Tiberns stränder sina tjäll ha’ bygt?
Till dem sig Gudarne ha vändt, då de
Oss öfvergifvit. Ännu går det folket
I sina bavnskor; mon den djerfve anden
Hos ynglingen sig röjer och den växer
Med hvarje dag, tills mannen färdig står.
Ye dig, du stolte makedonier,
När du får skåda Romas djerfva örnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
