Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så sällan träder fraro hos den vårt slägtes yttro verklighet,
hvilken vi kalla averlden», hiir frestelsen till hat och förakt
eroot denna stark. Men denna frestelse är ytterligt vådlig,
och för att icke falla derför, måste den gamle tro på det
fördolda. Han måste tro, att det i mensklighetens inre fortgår
en förvandling, soro sällan ger sig omedelbart tillkänna genom
yttre tecken, men dock åtminstone till en del bestämmande
inverkar på de flesta menniskors character, lefnad och
verksamhet. v Denna tro har ett djupt och nödvändigt
sammanhang med hans numera fullständigt utvecklade åskådning af
Gud och lifvet och bör vara stark, ehuru han af sin
iakttagelse af verlden och det yttre, icke har något annat stöd
derför, än det blott negativa: att samhället omöjligt skulle
kunna hafva bestånd, om den skummande och fräsande ytan
innehölle mensklighetens verklighet. Den bör derföre äfven
kunna skänka honom fördragsamhet med sina medmenniskor,
och han hör eftersträfva denna, såsom sin själs ännu
återstående högsta triumf och ej förtröttas i detta sträfvande,
ehuru dess mål är svårt att vinna. Men denna
fördragsamhet, som har sin grund i kärleken till det, ehuru blott
ofullkomligt anade, goda, bör icke förvexlas med den slappa
undfallenheten för det onda och dåliga, hvilken verlden
understundom kallar för liberalitet.
Det finnes dock ett högre och heligare hopp, hvilket
utgör den olyckliges tröst och den brottsliges skräck, och som
företrädesvis utgör sjuklingens och den gamles högsta skatt;
det himmelska hoppet, hoppet om personlighetens fortfarande
efter den timliga döden. Detta hopp har å ena sidan sin
grund i menniskans kärlek till lifvet och aningsfulla längtan
efter dess fortsättning, och derföre fanns det och finnes ännu,
ehuru i en blott dunkel och ofta crass föreställning hos de
flesta hedniska folkslag, men sin djupaste rot har det å andra
sidan i christendomens löfte, och det är med denna heliga
verldsåsigt, så djupt införlifvadt, att det icke kan skiljas
der-ifrån. Men så helig denna dess grund är, får menniskan icke
öfver lem na sig deråt, utan med den största ödmjukhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
