Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Råtthålet» och finna vi honom icke där, måste vi ro in på
floden.
Medan de fortsatte sin rodd förklarade Hurry, att
»Råtthålet» utgjordes af en lång, synnerligt låg sandbank, som sträckte
sig ut i sjön, och på hvilken en mängd bäfrar höllo till, hvaraf
den också erhållit sitt namn.
De nådde snart udden, hvilken låg nästan parallellt med
stranden af sjön, som här bildade en ganska djup vik. Här
förmodade Hurry, att han skulle finna »Arken», ty här
brukade den ligga förtöjd hela sommaren bakom det täta buskage
som täckte halfön.
— Vi skola snart finna den, sade han. Gamle Tom gömmer
sig gärna bakom träd och buskar, och inom fem minuter
hitta vi nog hans bo, fastän han kanhända själf har begifvit
sig ut för att se om sina fällor.
Hurrys förmodan visade sig dock vara oriktig. De rodde
sin kanot rundt kring hela landtungan utan att få syn på hvad
de sökte. Allt var stilla och lugnt; ingenting störande
inverkade på den mäktiga naturens enslighet.
Kanoten hade just blifvit rodd rundt om viken, så togos
årorna in, och den fick sakta drifva hvart den ville, under det
roddarne sutto i andaktsfull tystnad, betraktande naturens
underbara skönhet. Plötsligt hörde man dock ett ljud, liknande
det som åstadkommes vid brytningen af en torr trädgren. De
båda männen i kanoten lyssnade ett ögonblick, togo så sina
vapen i hand och reste sig upp.
— Det är en mans steg vi höra, hviskade Hurry.
— Nej, det är det icke, svarade Hjortdödaren, äfven han
hviskande. Ro kanoten så tyst som möjligt in till stranden,
så skall jag gå i land och mottaga det djur vi hörde.
Hurry gjorde som kamraten bad honom, och Hjortdödaren
gick in i snåret så tyst och försiktigt att man knappast hörde
det minsta ljud. Just som han kommit in i det tätaste snåret,
hörde han åter ljud af knastrande, torra grenar och detta ljud
återupprepades med korta mellantider. Hjortdödaren drog häraf
den slutsatsen, att ett djur långsamt närmade sig halföns
strand. Hurry hörde äfven detta ljud och rodde raskt med
kanoten längre in i bukten samt fattade sin bössa, för att vara
beredd att möta hvad som möjligen kunde komma. Några
minuter rådde en fullständig tystnad. Då trädde en ståtlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
