Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dofhjort majestätiskt fram ur snåret, gick med stolta steg hän
mot stranden och böjde sitt hufvud för att släcka sin törst
i det kristallklara vattnet. Hurry besinnade sig ett ögonblick,
hvarefter han fattade sin bössa, siktade och sköt.
Detta plötsliga afbrott i den djupa och högtidliga tystnad,
som förut varit rådande, gjorde ett mycket egendomligt intryck.
Knallen af skottet efterföljdes af ett skarpt eko, som fortplantade
sig och återupprepades i mångfald från holme till holme,
från strand till strand. Det ljöd nästan som ett våldsamt
tordön, hastigt uppkommet efter ett tryckande kvalm.
Dofhjorten skakade emellertid endast hufvudet vid
knallen af skottet, som om den icke vidare bekymrade sig om
detsamma. Det var först det i mångfald återupprepade ekot, som
tycktes väcka hans misstanke, ty då han hörde detta, tog han
ett djärft språng ut i vattnet och sökte simmande komma öfver
viken. Hurry fattade årorna och skyndade roende efter den
flyktande hjorten. Men denne sam raskt förbi udden, och
Hjortdödaren framkom i detsamma till stranden, hvarifrån han
vinkade till sin kamrat att upphöra med förföljandet.
— Det var oförståndigt af dig att lossa skottet, förrän vi
hade visshet om att ingen fiende höll sig dold på kusten, sade
han, medan Hurry långsamt och motvilligt rodde in till stranden.
Dessutom sakna vi icke matvaror och det är nu icke den
årstid då detta slags vildt är allra bäst. Man bör aldrig döda
ett djur, då man icke nödvändigt behöfver dess hud eller är i
behof af dess kött till föda. Delawarerna kalla mig Hjortdödaren,
men benämningen slaktare har jag aldrig gjort mig förtjänt af.
— Åh, strunt i det! svarade Hurry i det han med en missnöjd
min förde fingrarna genom sina långa lockar; jag är bara
förargad öfver att jag bommade på hjorten; det var en evinnerlig
skam.
— Det skall du inte bry dig om att tänka på, ty det stackars
djurets död skulle icke ha bringat oss den ringaste fördel. Ekot
af ditt skott ljöd förfärligt i mina öron; det ljöd som om naturen
förtörnad upphäft sin röst, förtörnad öfver en tanklös och lättsinnig
mordgärning.
— Ah, hvad är det för dumt prat! sade Hurry småleende.
Sådana rop kan du nog få tillfälle att höra här, Hjortdödare,
om du tänker stanna länge här i denna trakt. Ekot mångfaldigar
allt man säger eller gör, när ett sådant härligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
