Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, rödskinn, sade han mildt och vänligt. Jag är af
en kristen stam och det ligger icke i min natur att skalpera någon.
Jag vill blott försäkra mig om din bössa och sedan skall jag
komma tillbaka och bringa dig hjälp så godt jag förmår, ehuru
jag icke vågar uppehålla mig här länge, ty knallen af våra skott
kommer helt säkert att skaffa mig flera rödskinn på halsen.
Med dessa ord gick han bort för att uppsöka indianens bössa,
hvilken denne tappat. Han fann den, bar den till sin kanot,
lade sin egen bössa vid sidan af den och vände så tillbaka för
att lämna indianen den utlofvade hjälpen.
— Mellan oss båda råder icke längre någon fiendskap,
rödskinn, sade han, och du kan vara lugn för att du får behålla
din skalp. Min natur är en hvit mans natur, och jag kan
försäkra dig, att mina handlingar också skola stå i öfverensstämmelse
därmed.
Vildens blickar uttryckte på en gång hån och tacksamhet
vid dessa blekansiktets ord. Med sin omisstänksamhet lade
Hjortdödaren blott märke till tacksamheten, icke till hånet.
— Vatten! stammade indianen. Skänk den stackars vilden
vatten!
— Ja, du skall få vatten om du så vill dricka hela sjön läns.
Jag skall bära dig dit ned så att du får släcka din törst, ty jag
har alltid hört att vatten skall vara särdeles vederkvickande
för en hvar som blifvit sårad.
Med dessa ord lyfte Hjortdödaren honom från marken och
bar honom på sina armar ned till sjön. Han lade honom först
i en sådan ställning, att han bekvämt kunde släcka sin brännande
törst, hvarefter han satte sig på en sten, lyfte den sårades
hufvud upp i sitt knä och sökte, så godt han kunde, lindra hans
plågor.
— Det skulle vara synd, om jag nu påstod, att din sista
stund icke är i annalkande, krigare, sade han vemodsfullt. Dina
dagars tal är räknadt, och du skall inom kort beträda de sälla
jaktmarkerna, såvida du under ditt lif gått rätta och ärliga vägar.
Har detta icke varit fallet, väntar endast öknen på dig.
— Godt! stammade indianen. Ungt hufvud — gammal
visdom.
— I fall det kan vara en tröst för dig, liksom för många
andra, hvilka likt dig befinna sig vid dödens port, att veta det,
så vill jag säga dig att jag förlåter dig det att du traktat efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
