Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då indianerna till slut märkte att afståndet till Hjortdödarens
kanot hindrade dem från att hämnas den döde, tycktes
de för ett ögonblick villrådiga hur de borde handla. Indianerna
likna nämligen pantern däri, att de ytterst sällan anfalla en
fiende, då utgången kan synas oviss. Hjortdödaren gjorde
emellertid sina förberedelser för att samla kanoterna och föra dem
till kastellet. Han hade nu upptäckt äfven den första Hutter
satt i vattnet, så att han med sin egen hade alla tre i närheten.
Den närmaste af de två hade han snart lyckats berga och han
skulle just nu vända sig till den andra, hvilken långsamt och med
oförändrad kosa dref uppåt sjön, men då hans ögon fästade
sig vid densamma var det tydligt för honom, att den befann sig
vida närmare stranden än den skulle hafva gjort, om ensamt
vinden fört den framåt. Han fördubblade därför sina ansträngningar
att försäkra sig om kanoten innan den kom för nära den
farliga skogen. Då han kommit i närheten af båten, märkte
han, att den drefs i riktning mot vinden. Ytterligare ett par
kraftiga årtag, och han upptäckte nu hemligheten; hans skarpa
öga sade honom snart, att det var en indians nakna arm som
gaf kanoten dess nya kosa. Vilden låg på båtens botten, sträckte
armen öfver relingen och begagnade handen som åra.
Hjortdödaren genomskådade genast det listiga tilltaget. Mingoen
hade summit ut efter båten, medan Hjortdödaren var upptagen
af striden mot fienden på stranden och nu försökte vilden på
detta sätt föra kanoten i land.
Förvissad om, att Indianen icke kunde ha något vapen i
båten, drog Hjortdödaren icke i betänkande att ro fram ända
till densamma, utan att ens fatta sin bössa. Så snart vilden
märkte den andra kanoten, gaf han med ett högt rop tillkänna
att han hade låtit öfverrumpla sig.
— När du tillräckligt länge roat dig med rodden, rödskinn,
sade Hjortdödaren helt lugnt, så vill jag ge dig ett vänligt råd
och det är att du så snart som möjligt hoppar i sjön igen! Jag
är ganska rimlig i mina anspråk och icke synnerligt svår att
komma öfverens med. Dessutom törstar jag icke efter ditt
blod, men jag säger dig ännu en gång: ut i sjön med dig, och det
på ögonblicket, innan jag hinner bli verkligt förargad!
Vilden förstod icke ett ord engelska, hvilket språk
Hjortdödaren talade, men på dennes blickar och miner insåg han
tydligt att här icke var annat att göra än fly. Han kröp ihop
som en tiger innan denne rusar på sitt byte, utstötte ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
