Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgjordes af riddare till häst, tornen stodo på elefanter, och
bönderna hade öfverkroppar och hufvud som män. Spelet var
icke alldeles fullständigt och hade genom oförsiktig behandling
blifvit skadadt, men hvad som ännu fanns kvar, tycktes ha
blifvit omsorgsfullt förvaradt. Till och med Judith kunde icke
dölja sin förvåning vid åsynen af figurerna, och Chingachgook
visade sig så hänryckt, att han alldeles glömde att iakttaga sin
indianska värdighet. Han lyftade upp hvarje pjes, undersökte
den noga och gjorde den unga flickan uppmärksam på de finast
utförda delarna af arbetet. Isynnerhet elefanterna skänkte
honom stort nöje. Den ena gången efter den andra uttalade han sitt
»Hugh», medan han lät sina fingrar glida hän öfver snabeln,
öronen och svansen. Icke heller bönderna, hvilka voro
framställda som bågskyttar, undgingo hans uppmärksamhet.
Under den tid figurerna uppackats, hade Chingachgook
och Judith allt mera ifrigt fördjupat sig i hänryckt beskådande
af desamma. Hjortdödaren satt emellertid tyst, tankfull och
nästan mörk, ehuru hans ögon följde hvarje rörelse af de två,
som här spelade hufvudrollen. Intet uttryck af beundran, intet
bifallande ord kom öfver Hjortdödarens läppar, förrän hans
vänner slutligen lade märke till hans tystnad och spörjande
betraktade honom.
— Judith, sade han allvarligt och med eftertryck, ha dina
föräldrar någonsin talat om religion med dig?
— Min mor gjorde det ofta, min far däremot aldrig,
svarade den unga flickan rodnande.
— Ja, det är troligt nog. Tom Hutter har ingen Gud,
i alla händelser ingen sådan Gud, som passar för en hvit man,
ja, icke ens för ett rödskinn. De där tingesterna där äro
afgudabilder.
Judith rusade upp och i första ögonblicket tycktes hon
förarga sig öfver Hjortdödarens förmodan. Denna misstämning
gick dock snart öfver, och hon utbrast i ett klingande skratt.
— Du tror således, att de där figurerna äro min fars gudar,
Hjortdödare? frågade hon.
— Ja, det tror jag, svarade den unge mannen allvarligt.
Afgudabilder är det i alla fall, och hvarför skulle din far gömma
dem så väl om det icke vore för det han tillbeder dem?
— Nej, hör du, Hjortdödare, tror du han skulle stoppa
dem i en påse och låsa in dem i sin kista, om han tillbad dem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
