Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tror nog, att min far har sina egna begrepp om Gud, men det
är hans ensak och angår icke oss. I fall det för öfrigt är afgudabilder,
hvilket jag nästan själf tror, så ha de i alla händelser
kommit långt borta ifrån och fallit i min fars händer, medan
han var sjöman.
— I sanning, Judith, utbrast Hjortdödaren lättad, det
gläder mig verkligen, ty jag fruktade nästan att jag icke skulle
kunna hjälpa en uppenbar afgudadyrkare af hvit färg ur hans nöd.
Nu, Orm, fortsatte han muntert, i det han vände sig till Chingachgook,
det där djuret tyckes bereda dig stort nöje, oaktadt det är
ett afgudiskt föremål.
— Det är en elefant, sade Judith. Jag har ofta sett afbildningar
af sådana djur i böcker, hvilka tillhörde min mor och jag
skulle vilja visa dig dem, så vidt far icke bränt upp alla böckerna.
— Godt till irokeser, sade Chingachgook i det han litet
motvilligt aflämnade ett af djuren, hvilket Hjortdödaren
nedlade i påsen. Elefant mutar hela stammen; var nära att besticka
delawaren med.
— Det kunde en hvar nog förstå, som något känner till
rödskinnen, svarade Hjortdödaren. Men en man som sätter
falska pengar i omlopp, Orm, är lika straffvärd som den som
tillverkar dem. Jag förstår nog, att en enda af dessa elefanter
möjligen skulle vara tillräcklig att köpa friheten åt den stackars
Tom, men det strider emot mitt samvete att sätta falska pengar
i omlopp. Det finnes måhända ingen stam här omkring som
öppet dyrkar afgudabeläten, men en del är dock så nära därtill,
att ett blekansikte bör noga akta sig för att icke styrka dem i
deras villfarelse.
— Men när det kommer till kritan är det dock icke afgudabilder,
sade Judith. Jag kan erinra mig att jag en gång såg
officerarne vid garnisonen spela »hunden efter haren», och då
begagnade de några figurer liknande dessa. Se där ligger något i
ett stycke tyg; det hör kanhända till figurerna.
Hjortdödaren tog paketet, öppnade det och fann schackbrädet
däri. Det var särdeles stort, och rutorna utgjordes af ebenholz
och elfenben. Detta bringade Hjortdödaren att frångå sin
åsikt och, ehuru motvilligt, låta sina betänkligheter fara.
Vid fråga om hvad de borde tillbjuda irokeserna i lösepenning,
blefvo de snart på det klara med, att ingenting skulle egga
deras begärlighet mera än just elefanterna. Till all lycka funnos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
