Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leksaker. Han lagade sig i ordning till uppbrott, och båda
parterna voro nu till mods som folk i allmänhet, när en affär som de
båda lifligt önska afsluta, hotar att blifva omintetgjord.
Hjortdödaren var både ledsen och förargad, enär hans hjärta var fylldt
af djupt medlidande icke blott mot fångarna utan kanske fast
mera hvad det angick de två unga flickorna. Indianen däremot
var uppfylld af hat och hämndgirighet. I sin upphetsning
hade han förklarat att han icke mera ville tala om saken och nu
var han lika rasande på sig själf som på sin kallblodige motståndare,
hvilken hade visat sig vara större mästare i själfbehärskning
och likgiltighet än han själf var. Då han började ro sin
timmerflotte bort från bron, glödde hans ögon, och det drog en
mörk sky öfver hans ansikte, ehuru han vid afskedet försökte
le så vänligt som möjligt och gjorde en artig afskedshälsning
med handen.
Det dröjde en liten stund, innan den tunga flotten kom i
rörelse, och medan Rivenoaks stumme följeslagare började ro,
skred han själf förbittrad bort öfver de grenar, som lågo mellan
trädstammarna och betraktade med en skarp blick kastellet,
bryggan och sin unge, kallblodige motståndare. Kort därpå
uttalade han med half hög röst några ord till sin följeslagare och
sökte med sina fötter skjuta undan risknippan som låg på
flotten. I detta ögonblick gaf Hjortdödaren icke akt på sina
fiender, enär han blott grubblade öfver det bästa sätt, på hvilket
han skulle kunna återupptaga underhandlingarna utan att låta
motståndarna vinna allt för stor fördel. Judith höll dock
ögonen öppna.
— Akta dig! sade hon. Jag har genom kikaren sett att
det finnes bössor under risknippan, och att irokesen ni söker
få fram dem.
Vilden måtte ha förstått dessa ord, ty han slutade genast
ro, och det trotsiga hatfulla uttrycket i hans ansikte förändrades
till ett höfligt leende. Han gick fram till den yttersta kanten
af flotten, den närmast kastellet belägna.
— Hvarför skulle Rivenoak och hans broder låta en skugga
förmörka deras vänskap? sade han. Båda äro de kloka, båda
tappra, båda högsinnade, och de böra skiljas som vänner. Ett
djur för hvar och en af fångarna må vara priset.
— Godt, mingo! svarade Hjortdödaren, till sitt yttre
fullkomligt likgiltig men till det inre uppfylld af glädje; godt, mingo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
