Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vill visa dig, att äfven blekansiktena kunna vara gifmilda,
när de ha att göra med öppna händer och öppna hjärtan.
Behåll det djuret som du glömde lämna mig tillbaka och visa det
för edra höfdingar. När du bringar oss våra vänner tillbaka,
skall du få ännu två till och — och — han dröjde ett ögonblick,
liksom om han tvekat, huruvida det vore skäl uti att göra så stora
eftergifter som den han nu stod i begrepp att göra — och om de
äro här innan solen går ner, finna vi måhända också det fjärde
för att göra siffran jämn.
Det afgjorde saken. Allt missnöje försvann från irokesens
mörka ansikte, och han log mildt och vänligt. Den schackpjes,
af hvilken han redan var i besittning beskådades ånyo,
och ett högt glädjerop vittnade tillfyllest om huru tillfredställd
han var med denna utgång af saken. Så väl han som Hjortdödaren
hade verkligen vid det mindre vänliga afskedet glömt
figuren. Detta var däremot icke fallet med Rivenoaks följeslagare,
hvilken bestämdt beslutit att hellre kasta den i sjön än lämna
den tillbaka, ifall ett tillbakalämnande skulle komma att sättas
i fråga. Denna förtviflade handling hade emellertid genom
den lösning af frågan som nu kommit till stånd, blifvit obehöflig,
och sedan indianerna högtidligt försäkrat, att de förstått
och antagit villkoren, rodde de långsamt bort mot kusten.
— Tror du, att vi kunna lita på de uslingarna? frågade
Judith, i det hon i sällskap med Hetty kom ut på bryggan och
såg efter timmerflotten. Tror du icke att de behålla leksaken
och sända oss en blodig skalp i stället för att håna oss och visa
att de öfverlistat oss.
— Nej, Judith, svarade Hjortdödaren trovärdigt. Jag
känner allt för väl indianernas karaktär och jag är viss om, att
djuret med de två svansarna hos hela stammen skall väcka den
största beundran. Själfve Ormen, en man med järnnerver,
blef ju så öfverväldigad vid åsynen af leksaken, att jag riktigt
skämdes på hans vägnar. Mingoerna skola icke gifva sig rast
eller ro förrän de äro i besittning af alla de elefanter, som befinna
sig i Tomas Hutters ägo. De lämna säkert fångarna, men tro
tvifvelsutan samtidigt att de genom list kunna få dem tillbaka,
tillika med oss andra och kastellet. Emellertid måste vi hålla
god min med uslingarna, på det vi för det första må kunna
befria Hutter och Hurry samt för det andra må kunna göra
Wah-ta-Wah, Chingachgooks trolofvade, samma tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
