Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig. Så är det hans mening, att bemäktiga sig kanoten, föra
dig tillbaka i densamma och sedan göra sig till herre öfver alla
som finnas i »Arken». Därför beklagar jag, att Judith sändt
dig hit. Hon kommer att förgäfves vänta på din återkomst.
— Nej, alltsammans är väl planeradt, Hjortdödare, och
det skall icke falla sig svårt att narra alla indianerna.
Visserligen är jag icke mycket klok, men en smula förstånd har jag
dock och jag kommer nog tillbaka till Judith, när jag fått uträtta
mitt ärende här.
— Ack, min goda flicka, jag är rädd för, att allt detta är
lättare sagdt än gjordt, ty mingoerna låta nog icke lura sig.
Jag är dock glad öfver, att Ormen och Wah-ta-Wah äro räddade.
När de två nu äro lyckliga, må det gå mig hur som helst.
— Jag har nu glömt en sak, Hjortdödare. Judith bad
mig fråga dig, hvad huronerna skulle taga sig till gent emot dig,
ifall du icke kan friköpas och så vill hon veta på hvad sätt hon
bäst kan bistå dig.
— Hvad mig angår, kan icke mycket uträttas, svarade
Hjortdödaren. Tag dig endast själf i akt, så att icke irokeserna
bemäktiga sig kanoten! När du åter kommer ombord på »Arken»,
så säg till dem som befinna sig där, att ständigt hålla sig
vaksamma, synnerligast på natten samt under inga omständigheter
låta fartyget ligga stilla. Det kan icke dröja länge, förrän
trupperna i fortet få kunskap om det band som huserar här och
då det, efter hvad Tom Hutter sagt mig, endast är en dagsmarsch
därifrån och hit, skola de snart komma till hjälp och undsättning.
Säg till din far och Hurry, att de skola uppgifva tanken på skalper,
ty mingoerna äro ständigt vaksamma och i rörelse, och våra
vänner skola vara förlorade, i den händelse de icke lägga ett bredt
bälte af vatten mellan sig och vildarna.
— Men hvad skall jag säga till Judith om dig, Hjortdödare?
Kan jag icke meddela henne noggranna underrättelser, skickar
hon mig säkert tillbaka hit igen.
— Nå, så säg henne då sanningen! Säg henne, att jag är
tillfångatagen af landstrykarne, och endast Gud vet hvad
slutet härpå kan bli. Vildarne ha försökt öfvertala mig att bli
förrädare, men det har icke lyckats dem och det skall aldrig
lyckas dem att göra mig vacklande, då det gäller hänsyn, som
jag anser vara riktiga. De ämna utan tvifvel tortera mig för
att hämnas den krigare af deras stam som jag fällde, och jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
