Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det kommer att bli mycket svårt; men säg till Judith, att hon
icke skall vara bekymrad för mig. Jag hoppas att jag skall
kunna uthärda plågorna som en man och jag skall aldrig låta
förmå mig att förråda mina vänner. När det går så långt, att de
med glödande laddstakar bränna hål i mitt kött, sönderhacka
min kropp och rycka håret af mitt hufvud, skall måhända min
svaga mänskliga natur taga öfverhand, så vidt det angår
jämmer och klagan, men därmed skola också uslingarnas triumf
vara slut, ty ingenting skall någonsin kunna göra mig otrogen
emot min natur och färg.
Med uppmärksamhet lyssnade Hetty till den ärlige
Hjortdödarens ord, fattade hans hand och tog afsked af honom,
sedan han bedt henne lämna sig, och gick bort till en grupp af
kvinnor med ett sådant lugn som hade hon själf tillhört stammen.
Emellertid tog Rivenoak åter plats hos Hjortdödaren och
fortsatte med en indiansk höfdings hela slughet att förelägga honom
frågor, hvilka Hjortdödaren besvarade med sin sedvanliga
öppenhet och sanningskärlek.
Under tiden återvände de af Rivenoak utsända spionerna
med det beskedet, att de icke kunnat upptäcka något som helst
misstänkt, och man trodde därför, att Hetty ensam kommit
för att försöka befria Hjortdödaren, liksom hon en gång förut
gjort då det gällde hennes far och Hurry. Därför utsattes
också endast några få vakter, medan alla de andra obekymradt
beredde sig att gå till hvila.
Man trodde fången vara säkert förvarad genom att — för
att skona honom för obehöfliga lidanden — fast sammansnört
banden omkring hans fötter, och den stackars Hetty fick
obehindradt uppsöka ett ställe bland de unga flickorna, där hon
kunde ostördt få hvila ut. Man gaf henne ett vargskinn, och
hon redde själf sin säng af löf och kvistar, något afsides från
hyddorna. Här föll hon, i likhet med alla de andra, snart i
sömn.
Det kunde väl vara omkring midnatt, då Hetty, som hon
föresatt sig, åter igen uppslog sina ögon. Hon reste sig från
sitt läger, gick tyst och lugnt bort till bålet, blåste på elden och
fick se en huron, som vaktade Hjortdödaren, och hvars ögon
gnistrade som en förföljd panters. Hetty sade några ord till
honom på engelska språket. Han förstod dem dock icke, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
