Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wah-ta-Wah var icke synnerligt orolig för den fara hvari
hon själf sväfvade; hon var blott bekymrad för de två
systrarna, hvilkas kanot under striden närmat sig kastellet på ett
afstånd af omkring trehundra alnar. Judith hade då slutat
ro, och hon och Hetty stodo upprätt i båten och ansträngde
sig ängsligt att söka utforska hvad som förefallit, men lyckades
dock icke erhålla någon full visshet därom, emedan kastellet
beröfvade dem utsikten öfver stridsplatsen.
De två unga flickorna så väl som Chingachgook kunde
vara tacksamma mot Hurry för dennes häftiga anfall, ty det
hade räddat dem från att bli upptäckta. Under vanliga
förhållanden skulle systrarna, så snart huronerna kommit i
besittning af en båt, genast blifvit tillfångatagna, nu hade dock
vildarnas djärfhet blifvit stäckad under striden, och det varade
en god stund innan de åter kunde samla sina tankar efter det
intryck, som det våldsamma uppträdet hade gjort på dem.
Det oaktadt var det hög tid, att Judith och Hetty sökte
tillflykt i »Arken», hvars försvarmedel under alla omständigheter
kunde skänka dem beskydd en längre tid, och hufvudsaken
var nu att förmå de båda systrarna att taga detta steg.
Wah-ta-Wah tog plats i fartygets akter och vinkade ifrigt
till de unga flickorna, att de skulle komma dit, men allt var
förspilld möda, i det de antingen icke märkte eller icke
förstodo hennes tecken. I stället för att följa Wah-ta-Wahs vink
rodde Judith långsamt tillbaka till den bredaste delen af sjön,
hvarifrån hon hade den vidaste utsikten. I detta ögonblick
visade solen sig öfver furorna i öster och som vanligt vid denna
tid på dygnet drog en svag bris fram öfver sjön.
Nu kunde Chingachgook begagna seglet och göra ett försök
att komma i säkerhet längre bort. Farkosten satte sig i
rörelse, men olyckligtvis ej i rätt riktning, utan i stället så att
den närmade sig bryggan på några få stegs afstånd.
Emellertid hade »Arken» tilldragit sig vildarnas uppmärksamhet,
och Wah-ta-Wah förmanade därför sin älskade att icke utan
nödvändighet utsätta sig för elden från irokesernas gevär.
Chingachgook insåg allt för väl det kloka uti att lyssna till
denna varning, och i det han lämnade »Arken» fullkomligt
åt sitt öde, begaf han sig med Wah-ta-Wah in i kajutan, hvars
dörrar han oförtöfvadt stängde, hvarpå han började söka
efter bössorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
