Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De skilda parternas ställning var nu ganska egendomlig.
»Arken» befann sig nämligen i en något sydlig riktning, knappt
fyrtio steg från kastellet. Seglet var hissadt, men ingen
befann sig vid rodret. Vinden dref långsamt men oafbrutet hän
emot huset. Till all lycka gled den förbi landningsbryggan,
men blef hängande vid pålarna utanför byggnaden och kunde
nu icke komma vidare. Chingachgook höll sig redo att fyra
af, och äfven huronerna höllo sig i beredskap att från huset
börja skottväxlingen. Den halft ihjälslagne krigaren stod
lutad emot väggen, då det icke gifvits tillfälle att föra bort
honom, medan Hurry hjälplös låg midt på bryggan, bunden
till händer och fötter. Chingachgook hade lätt kunnat döda
indianen, men då han ju icke såg någon möjlighet att åtkomma
hans skalp, försmådde han att begå en handling, som icke skulle
bringa hvarken fördel eller ära.
— Ut med båtshaken, Orm! ropade Hurry stönande.
Ut med båtshaken och skjut ut »Arken» så att du kommer
härifrån! Och när du gjort dig själf denna tjänst, så kan du
vara vänlig och gifva den där skurken, som står där och söker
draga andan till sig, sin välförtjänta lön.
Hurrys ord hade ingen annan verkan än den att hänvända
Wah-ta-Wah uppmärksamhet på hans olyckliga ställning. Hon
betänkte sig ett ögonblick, satte så munnen till ett af
»Arkens» titthål och ropade till honom med hörbar röst:
— Hvarför du icke rulla dig om och falla i fartyget?
Chingachgook skjuta, när huronerna förfölja.
— Det var ett godt råd, min flicka, och det skall utföras.
om I kunnen få »Arken» lite närmare. Lägg endast en
madrass på däcket, så att jag icke faller allt för hårdt.
Wah-ta-Wah hörde endast en del af Hurrys tal, ty
indianerna, trötta af det långa dröjsmålet, affyrade samtliga sina
bössor, och knallen från dem hindrade naturligtvis allt annat
att höras. Då gevärssalfvan icke anställde någon skada, drog
flickan rigeln från den dörr som förde ut till farkostens akter,
ehuru hon icke vågade utsätta sig för gevärselden. Under
hela denna tid hängde förstäfven af »Arken» fast vid pålarna,
men lösgjordes med hvarje ögonblick allt mera, och
akterändan närmade sig bryggan. Hurry låg emellertid med
ansiktet vändt mot »Arken» och kastade sig fram och åter, som
en person, hvilken lider af svåra smärtor. Han gaf dock noga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
