Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppna. Sumach är fattigare än någonsin förut. Fordom ägde
hon broder och man. Hon hade också barn. Låsen gick
hem till de sälla jaktmarkerna, och det fanns mången som
trodde, att brodern icke skulle glömma sin syster utan sörja för,
att hennes hydda icke var tom på vintern. Men ack, samma
öde träffade äfven honom, och han måste följa sin svåger på
dödens väg? Hvem skall nu försörja Sumach och hennes barn?
Borde icke den man göra det, som sände hennes man och bror till
de sälla jaktmarkerna? Denne är en stor jägare och kommer
säkerligen aldrig att låta sin hustru lida nöd?
— Ja, huron, efter dina begrepp är saken lätt afgjord, men
icke efter mina, svarade Hjortdödaren. Jag för min del söker
icke döden, men ännu mindre den gamle Sumach.
— Min broder må väl öfvertänka sina ord, medan mina
krigare rådslå. Gå nu! Vi vilja ropa namnet Hjortdödare, när
vi vilja, att du skall infinna dig hos oss.
Detta samtal fördes utan att någon annan åhörde detsamma.
Ingen annan af vildarne än Rivenoak var synlig och det tycktes,
som om alla de andra lämnat platsen. Till och med husgeråd,
kläder, vapen, ammunition och öfriga tillbehör tycktes vara
spårlöst försvunna, och intet annat gaf en antydan om
indianlägret än några utbrunna bål samt den rundt omkring
nedtrampade marken. En så plötslig och fullständig förändring väckte
i icke ringa grad Hjortdödarens oro, enär han aldrig bevittnat
något dylikt hos delawarerna. Han kunde blott tänka sig en
enda förklaringsgrund, och denna var händelsevis fullkomligt
riktig. Han antog nämligen att stammen stod i begrepp att
ändra lägerplats, och att indianerna på det hemlighetsfulla sätt,
hvarpå detta nu skedde, hade för afsikt att ingifva honom
fruktan.
Rivenoak gick in i skogen och lämnade Hjortdödaren ensam,
så att en man, som icke var bättre bekant med förhållandena,
lätt kunde ha fått den åsikten, att fången utan något hinder
skulle ha kunnat följa sina egna önskningar. Hjortdödaren
kände dock allt för väl sina fiender för att ett enda ögonblick
kunna tro, att han skulle kunna undkomma. Emellertid visste
han icke, huru långt huronerna ämnade drifva sitt spel och
beslutade därför, att snarast möjligt söka finna gåtans lösning. Med
icke illa spelad likgiltighet dref han, som det tycktes, utan mål
omkring på platsen, så småningom närmande sig det ställe, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
