- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
410

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man behandla en kunglig svensk underlöjtnant. Men han
skulle lära mannen veta hut! Han skulle lära honom!
Han hade ju fem man med sig. Dessutom måtte
kosacken snarare vara ovanligt dum än tapper, då han
redan från början gjort min af att vilja gifva sig.

Från den lille underlöjtnantens purpurröda anlete
rusade en ström af ord.

— Jaså, ni vågar trotsa. Ni vågar till och med
kommendera mig och gifva mig order. Det är nästan
som om jag vore er fånge, i stället för ni min. Men
jag skall visa er hvad sådant trots kostar. Jag hade
tänkt skona er och endast ta er till fånga. Men det
tycks ni inte sätta något värde på. Men jag skall låta
skjuta er ... augenblicklich ...

I sin vrede och upphetsning började den lille
löjtnanten tala tyska liksom om ryssen därigenom bättre
skulle förstått honom.

Hela tiden hade Jonas med ett bredt leende öfver
sin drängfysionomi iakttagit sin kapten och
underlöjtnanten.

Denne märkte nu att äfven soldaten vågade skratta
åt honom.

— Jaså, du flinar också, din skabbige lort. Nå, du
ska få dela din herres öde. Inom några ögonblick
ligger du där död .. . Förstår du . . . död!

Han lutade sig fram i sadeln och skrek ut det
fruktansvärda ordet: Död! mot den alltjämt flinande Jonas.

Kapten Dunder började gapskratta. Jonas likaledes.
Om han någonsin sett en figur likna en uppretad
tuppkyckling, så var det den lille underlöjtnanten.

Denne höll på att krevera af ilska. Hastigt vände
han sig till sina män och kommenderade:

— Gif akt!... Färdigt gevär!...

Men innan han kom vidare med dödsdomen, red
kapten Dunder ett par steg emot honom och sade på
renaste svenska:

— Här är det jag som kommenderar och icke ni.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free