- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
612

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på sitt eget vis. Och därför gick det också som det
gick ... till en början.

Vi väntade tienden om natten. Det var en sällsynt
vacker sommarnatt, vill jag minnas, och vi lågo där
bakom vedtrafvarne och i skogsdungarne på stranden.

Men först i gryningen small det. När solen steg
upp röd och stor visade sig de första kosackerna och
jägarne på andra sidan ån.

Och nu började skotten knalla.

Medan jägarne bildat skyttelinje och underhöllo en
liflig eld, försökte kosackerna forcera öfvergången öfver
bron.

Men bönderna voro säkra. Hvarenda en som visade
sig plockade de bort med skotten från sina långa
lodbössor.

Den enda kanonen, som placerats i öppningen i
vedtrafven, skötte en gammal soldat, Niklas Pihl. Och
det gjorde han med besked. •

Säker och lugn stod han bakom kanonen, som låg
på en vanlig bondkärra. I stället för lunta hade han i
handen en rykande eldbrand, och för hvar gång han
sänkte handen mot fänghålet, dånade skottet och
rys-sarne fingo känna på gamle Niklas Pihls hagelsvärmar.

Bönderna blefvo allt mera uppsluppna och morska.
Allt artade sig utmärkt. Ryssarne fingo näsorna brända,
och nu trodde man att de snart skulle dra sig tillbaka.

Och det hade de nog också måst göra ... om icke
det förut omnämnda vadet funnits längre ned mot
å-mynningen.

Jag hade verkligen lyckats förmå några bönder att
fatta posto vid vadet. Men de voro alltför fåtaliga.

Nu hörde jag till min förskräckelse en häftig
skjutning där bortifrån. Men innan jag hunnit dit med en
skara, hade kosackerna gått öfver och anföllo oss i
ryggen, medan jägarne på stranden alltjämt besköto oss i
fronten.

Lika käcka som bönderna visat sig, då de legat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free