- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
613

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

013

skyddade bakom vedtrafvarne, lika modlösa blefvo
de nu.

Hela skaran råkade i den obekrifligaste förvirring.
Enhvar tänkte endast på sin egen räddning. Förgäfves
försökte jag bringa bönderna till ordning och motstånd.
Ingen lydnad för mig. Jag hade ingen makt öfver dessa
skräckskrämda bönder.

Troligtvis hade vi allesammans blifvit nedgjorda
om icke gamle Niklas Pihl varit.

— Jaså, till honom lyssnade bönderna? inföll
Hes-selius.

— I början icke. Men han tvang dem därtill.

Niklas var en säker gubbe. När alla de andra flydde

stod han ensam kvar vid sin kanon. Han hade varit
med i fält förut, i 1789 års krig, och ville visa
kamraterna att man icke skulle tappa hufvudet i första taget.

Han stod, som sagdt, kvar vid sin kanon. Han
ropade åt bönderna att stanna och försvara sig.

De brydde sig ej om honom.

Då blef gamle Niklas vred, tog ett kraftigt tag i
bondkärran, hvarpå kanonen låg, och vände mynningen
mot de flyende.

Han svängde eldbranden öfver fänghålet och ropade:

— Halt! Halt! Den som flyr skjuter jag ned!

Bönderna hejdade sig och vände sig om. Gamle

Niklas såg fruktansvärd ut, där han stod med den
rykande eldbranden, färdig att aflossa skottet. De visste,
att Niklas icke var att skämta med. Han skulle nog
utföra hvad han sade. Lika gärna som man lät skjuta
ned sig af den där envetingen, kunde man ju själf skjuta
på ryssen.

Och följden af gamle Niklas karlatag var att de
flyende stannade och ordnade sig.

Nu var det gubben, som tog befälet. Och i
samlad trupp, lugnt och säkert, begynte återtåget.

Sist gick Niklas bredvid sin kanon, hvars mynning
var vänd mot fienden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free